Första spel sessionen
Dalslands kampanjen körde igång i.o.m. session 1 den 7/1 2005. Hamlins spelare fick förhinder.
Innehåll
Vad har hänt
Följande information gavs om vad som hänt den närmaste tiden innan själva spelet startar.
Karavanen
Rollpersonerna färdas alla med en karavan från Suzail, huvudstaden i kungadömet Cormyr, på väg till Hillsfar vid Månsjön. Karavanen kommer att följa Månsjövägen som passerar genom Dalsland och den stora skogen Cormanthor.
Det är tidig vår. Vintern har givit vika men vägarna är fortfarande hårda och vagnar kan relativt lätt ta sig fram. Karavanen ger sig i väg i mitten på Göjemånad (februari). Rollpersonerna skall bara följa med till Ashabenvadet. Rollpersonerna känner inte varandra (ett av målen med den första episoden är att ge rollpersonerna chansen att bli kompisar).
Karavanen består av 8 stora vagnar dragna av oxar och 20 mulåsnor. 10 legoknektar från Thetyr, varav 8 som är beridna, skyddar karavanen. Karavanmästaren har hjälp av 8 oxfösare, 2 åsnefösare och två kockar/tjänare, dessutom följer också tre representanter för handelshusen som finansierar karavanen med. Sammanlagt är alltså 26 personer sysselsatta med att lotsa karavanen genom den farofyllda resan till Månsjön.
Förutom alla vakter och handelsmän så följer ett antal betalande “passagerare” med karavanen. Det är ju så mycket tryggare att slå följe med en bevakad karavan än att resa på egen hand så detta förfarande är mycket vanligt. 13 resenärer (för-utom RP) följer med karavanen:
- En riddare med en väpnare och en tjänare.
- En änka tillsammans med sin piga.
- Två Illmater präster (ska endast med till Ashabenvadet).
- Fyra gesäller (alla ska inte med hela vägen), en smed, en murare, en krukmakare och en vävare.
- En skrivare.
- En ung kvinna, en låssmedsgesäll, på väg till Ashabenvadet.
Att resa som passagerare på en av vagnarna kostar 2 sp per dag, att resa till fots tillsammans med karavanen kostar ½ sp per dag. Ni förutsätts alla ha haft pengar att betala med.
Restid i dagar per ben:
- Suzail – Tilverton: 14 dagar
- Marknad i Tilverton, 3 dagars vila
- Tilverton – Ashabenvadet: 10 dagar
- Marknad i Ashabenvadet, 3 dagars vila
- Ashabenvadet – Hillsfar: 8 dagar
Totalt: 38 dagar => 5 veckor.
Karavanmästaren räknar med att dåligt väder ska sinka karavanen med en extra vecka. Så priset för en resa till Hillsfar är 84 sp för den som åker med på en vagn och 17 sp för den som går. Rollpersonerna har betalat 12 sp för passagen till Ashaben vadet.
En patrull av Purpeldrakar
Efter att ni efter 6 dagars resa lämnat staden Arabel och därmed Cormyrs kärnländer ökar vakterna sin vaksamhet. Under resans 7:e dag möter karavanen två plutoner bepansrade ryttare. Karavanen gör halt och alla är spända men blir snart lättade när karavanmästaren ropar “Var hälsade Cormyrs Purpeldrakar!”. Styrkan rider upp till karavanen och språkar hastigt med karavanmästaren och vaktchefen. Efter att ha kontrollerat karavanens papper och hastigt tittat igenom lasten så ger sig de 24 ryttarna av söderut. Ryttarna är på väg tillbaka till sin bas, borgen Crag, som ligger knappt en ½ dags ritt åt sydöst.
Halvlott
Efter tio dagars resa kommer ni fram till en li-ten befäst stad som ligger på en långsmal bred kulle ovanför Månsjövägen – detta är tydligen Halvlott.
Utanför träpalissaden som omger staden slår ni läger. Handelsmännen beger sig in i staden för att se om dom kan byta till sig några varor. Halvlott är en liten stad men det finns i alla fall en taverna eller två. Stadsvakten släpper inte in er om ni har mer vapen på er än en dolk, dom gillar inte heller att folk går omkring i tung rustning. Dom frågar också om det finns några magiker i ert sällskap, om rollpersonerna svarar ja – så får de inte komma in i Halvlott.
Handelsmännen kommer tillbaka till lägret efter innan solen gått ner – besvikna. De kunde inte få något sålt och dom hade inte råda att köpa några nya varor.
Nästa dag (dag 12) fortsätter ni mot Tilverton.
Spelet börjar
I Tilverton börjar själva rollspelet. Rollpersonerna får presentera sig och sedan undersöka staden efter eget huvud.
Tilverton
Efter ytterligare tre dagars resa kommer ni fram till Tilverton. De senaste dagarna har landet blivit mer höglänt och ni har passerat genom gran och tallskogar, här har vintern ännu inte helt släppt sitt grep om landet. Tjälen sitter fortfarande i men det är bara bra för vägen är fast och vagnarna kan färdas i en trygg jämn lunk. Staden Tilverton ligger på en kulle vid randen av en liten insjö. Två handelsvägar passerar staden, Månsjövägen och Norrleden. Månsjövägen passerade till för ett år sedan igenom staden men går numera runt den.
För ett år sedan drabbade en grupp magiker från Nordlandet ihop med en Zhentarist styrka mitt inne i staden – det hela slutade med en kata-strof. Magikerna frambesvärjde en skur av meteoriter som ödelade staden, dödade de flesta av fienderna men också de flesta av stadens invånare. Sedan dess är staden en ruin. Tilverton var ett Cormyriskt protektorat, stadens ödeläggelse var ett hårt slag mot Cormyrs makt i området.
Numera är Tilverton omgärdad av en träpallisad, tre portar i pallisaden ligger framför Tilvertons gamla stadsportar, och en liten vallgrav skyddar pallisaden mot anfall. Ett fåtal rökslingor innefrån Tilverton viasr att det fortfarande bor folk i ruinerna. Utanför Tilverton på stranden till insjön har en tältstad vuxit upp där det finns en marknad och i vars utkant handelskaravaner kan slå läger.
Tältstaden är en vildvuxen och på många sätt laglös plats som befolkas av handelsmän, karavanvakter, djurskötare och så dom som lever av karavnerna - skökor, värdshusvärdar, smeder och snickare. Det finns fyra värdshus i tältstaden, två av dem är lite bättre och huserar i robusta långhus utan fönster och med torv på taken. De två andra är bara stora tält där man kan dricka billigt öl och få sig något att äta. Karavanen planerar att stanna tre dagar i Tilverton. Man ska fylla på vatten förråden och köpa och sälja varor.
I lägret får ni veta att flera karavaner blivit överfallna de senaste veckorna när de rest genom Tilverton passet. Vättar och gråtroll har setts i trakten och de senaste karavanerna som gett sig av norrut har valt att ta Skuggpasset istället för Tilverton passet. Skuggpasset ligger visserligen högre upp i bergen men våren har kommit ovanligt tidigt i år så passet är redan öppet.
På morgonen den 18 dagen så fortsätter ni färden norrut. Handelsmännen verkar bättre tillmods, de kunde göra bra affärer här så nu verkar deras utsikter vara bättre. Nästa etapp av resan leder igenom Dundertopparna via Skuggpasset. På andra sidan bergen ligger Dalsland.
Skuggpasset
Rösen av olika storlekar märker tydligt ut leden upp mot bergen. Skuggpasset används, får ni veta, av karavaner ända ifrån Månsjön och är den viktigaste handelsvägen för Skuggdalen och Dolkdalen. Det tar en dag att ta sig fram till bergen och två dagar att ta upp i bergen, igenom passet och sedan ner i Skuggdalen på andra sidan. Snön ligger fortfarande kvar i dalgångarna och när man kommer högre upp så märks det att mulåsnorna har lite problem men snön verkar ändå inte sinka karavanen särskilt mycket.
När karavanen har en timma eller så kvar till sin planerade rastplats när det börjar snöa, först snöar det rätt lät, sedan tar vinden i och det börjar snöa mer, till slut inser alla att ett oväder är på väg.
Dalgången
Karavanen befinner sig i en smal dalgång mellan två fjäll, leden går längst en liten isfri bäck som rinner i dalgångens mitt, gran och tall skog täcker bergssidorna på bägge sidor om leden. Dalgången stiger tämligen kraftigt upp mot passets krön och någon kilometer längre fram svänger dalgången av åt öster. Sikten försämras dock snabbt och ni har nu inte mer än något tiotal meters fri sikt. Snön yr runt er och ni känner hur kölden kommer krypande ner från bergssidorna.
Karavanmästaren (Ottar) och handelsmännen har en kort men livlig diskussion, efter vilken alla karavandeltagare samlas till ett möte. Ottar är samlad men tydligt oroad, han hymlar inte - karavanen befinner sig i en mycket farlig situation, den här stormen kan gå över innan det blir mörk men den kan också lika väl hålla i sig till i morgon eller ännu längre. Människor kan ju alltid gräva ner sig under en gran men djuren de behöver skydd.
Ottar berättar sedan att han som ung råkade ut för en liknande storm när han och en grupp medresenärer om vintern passerade just det här passet. Då sökte de skydd i en grotta, Ottar tror att det var någonstans här i närheten som grottan låg men han kommer inte ihåg på vilken sida om bäcken som grottan låg. Otto delar upp karavanen i fem grupper, fyra grupper ska söka uppåt och nedåt i dalgången efter grottan medan den femte tar hand om djuren. Rollpersonerna hamnar som av en slump i en och samma grupp ;-).
På jakt efter en grotta
Rollpersonerna får i uppdrag att söka uppåt dalgången på höger sida om bäcken (dvs längs dalgångens nordsluttning) efter den grotta som Ottar tror ska finnas i området.
